Hoppade över mitt danspass idag. Är trött, förvirrad, apatisk och tappar tråden när jag försöker hålla en konversation. Jag gör mitt bästa för att ta mig ut och då hålla skenet uppe men det tar dubbelt så mycket energi att låtsas att allt är bra. Ett par timmars umgänge sen är jag bränd och får gå hem och lägga mig en stund. Tillbaka på ruta två typ, på en tiorutig skala.
Mamma är och hälsar på och jag önskar jag hade kunnat träffa henne mer i veckan, men jag orkar inte så mycket som jag vill. Hade hon kommit för två veckor sen så hade det inte varit några problem, då mådde jag faktiskt riktigt bra. Men medicinbyte är ingen picknick i skogen och förmodligen är det så här pass jobbigt eftersom vi börjat undersöka möjligheten för arbetsträning. Jag vill komma igång, det är jag som sagt ifrån om det. Det känns liksom konstigt att gå här och vara sjukskriven när jag nästan känner mig normal. Men vi hann inte mer än prata om det förrän jag kände av stressen. Den lurar precis under ytan. Tydligen. Och att lägga medicinbyte ovanpå det var verkligen ingen hit.
Fy fan.
Jag hängde i alla fall med mamma när hon skulle tatuera sig igår. Vi var där ca fyra timmar och det blev jättebra, men det tog fullständigt slut på mig. Men jag kunde inte lämna henne där ensam, min lilla timida mamma, även om killarna är jättegulliga. Så jag stannade tills det var klart och sen cyklade jag hem och däckade.
Stikksepojken är fortfarande inte bra i kistan. Ännu ett magbarn. Får ta och beställa tid hos farbror veterinären. Orkar inte det här en gång till. Men vad fan ska man göra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar