Men jag har i alla fall kommit på varför. Jag är mitt uppe i medicinbyte. Förra medicinen som jag började på för typ en månad sen hade en otrevlig bieffekt. Jag svettades som en gris. Minsta lilla jag rörde på mig så rann svetten läng ryggen. På gymmet såg det ut som om jag hade smörjt in mig i ett lager vaselin eller nåt över hela kroppen, så tjockt med svett blev det på hela huden. Inte najs. De senaste dagarna har jag halverat den medicinen och idag är första dagen på nya. Och jag mår inte bra. Men det gör man aldrig när man byter medicin. Man tycker att jag borde kunna hur det fungerar nu men jag blir överrumplad gång på gång lik förbannat.
Nu känns det som om jag har svårt att andas. Som att struphuvudet eller stämbanden är svullna och hotar andningsvägarna. Det är riktigt obehagligt men inte farligt, jag andas hur bra som helst. Men det känns jobbigt och ansträngt.
Sen har min energi dött igen. Skulle zumbat idag men orkar inte. Spänningen i käkarna och pannan är tillbaka, hjärnan spinner på och vägrar låta mig vila och jag känner mig mer och mer tankspridd och förvirrad. Vilket ju märks rätt bra på gårdagens inlägg.
Nej, det är inte roligt det här. Så skönt det hade varit om medicinerna fungerade exakt bara som dom skulle utan en massa konstiga biverkningar. Så skönt det hade varit att inte behöva ta någon medicin överhuvudtaget. Men det gör ingen nytta att tänka så. Läget är som det är och jag får göra det bästa av det. Detta är ju faktiskt bara en dipp. Jämfört med för ett halvår sen så mår jag ju ändå mycket bättre nu.
Ikväll landar lilla Mamma i Lund. Hon ska sova hos bror men imorgon ska vi ses vid lunchtid. Hon ska tatuera sig imorgon och vi är nog nästa lika spända bägge två. Men hon ser fram emot det i massor.
Pallar inte mer nu. Höres annan dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar