1. Varit hos terapeuten.
Vi diskuterar och försöker komma fram till hur jag fungerar, vilka beteenden jag har och vilka livsmönster jag upprepar som kanske inte ligger i mitt bästa intresse. Inom detta plockar vi fram vilka rädslor jag har, vad dom rädslorna kan trigga för beteende hos mig och hur jag gör för att "försvara" mig undan det som verkar skrämmande.
Jag har inte så många rädslor, men det finns två stycken som jag kan komma på på rak arm. Den ena är rädslan för att plugga. Det är inte så konstigt. Plugg har alltid varit ett stressmoment eftersom jag har haft svårt med inlärning, information vill liksom inte lagras i mitt huvud. Det har gett mediokra till dåliga resultat på prov och betygsmässigt har jag legat på ca 90 procent godkänt, 8 procent väl godkänt och 2 procent mycket väl godkänt. Det jag har fått bra betyg i har varit praktiska ämnen och svenska och engelska som finns runt en i vardagen konstant. Allt annat har varit ren ångest.
Den andra rädslan är relativt ny och har tillkommit sen jag blev utmattad för andra gången och blev sjukskriven i december 2010. (Snabb bakgrundshistoria: Efter första jag återhämtat mig från första pärsen så gav jag mig på att jobba igen för att komma ifatt med ekonomin. Men för att inte sätta mig i samma sits som innan jag blev sjuk så gick jag ner i timmar och dessutom slutade jag jobba natt. Men efter inte ens ett år så var det kört igen och nu har jag "gått hemma" i snart tio månader.) Rädsla nummer två är alltså oron för att stressen ska komma tillbaka så fort jag kommer ut i arbetslivet igen och att det kommer att sluta med att jag i princip går i väggen för gott, tredje gången gillt liksom, och bara blir en jäkla grönsak som inte klarar av ett normalt liv. Och jag överdriver inte. Därför är jag benhård nu med att jag måste hitta ett jobb som fungerar för mig fullt ut, som jag kan trivas med och som ger mig något så att jag kan gå framåt igen.
Så terapeuten frågar mig om rädslor, försöker få mig att komma på fler saker och jag svarar att jag har egentligen inte så många rädslor förutom dom två. Så säger hon nåt och så säger jag nåt och så säger hon "Men varför har du inte kommit ut i arbetslivet igen, varför arbetstränar du inte?" (Lite med antydan att hon inte förstår varför jag fortfarande är heltidssjukskriven när jag har blivit så pass bra som jag blivit.) Jag bara tittade på henne som ett frågetecken och sa att det egentligen var tänkt att jag skulle börjat arbetsträna i september och att det är det jag har velat, men psykiatern skulle ha skickat en utvärdering till försäkringskassan för länge sen och för två veckor sen gick jag till hans kontor och lämnade in påminnelsepapper jag fått hemskickat till mig. Försäkringskassan måste ha den utvärderingen och sen samtala med arbetsförmedlingen om huruvida jag kan få komma med i nån form av rehabiliteringsplanering som finns på ams. Och nu har vi passerat mitten av oktober och inget har hänt på grund av att han negligerat att skicka in en utvärdering. Sett så här i efterhand kanske det inte är så dumt med tanke på det här medicinbytet som verkligen inte gick bra, men ändå. Det är inte jag som inte vill. Byråkratin tar sin tid.
Terapeuten sa att dom skulle ha möte på torsdag och sa att hon skulle ta upp det med psykiatern då så mitt "fall" kommer vidare. Hon såg lätt sammanbiten ut när hon sa det så jag antar att det inte är första gången som en sån här sak kommit upp med farbror doktorn. Nåja. Det ska nog lösa sig snart.
2. Pratat med läkaren om medicinen som inte funkar så bra och nu har jag fått tillbaka den jag hade från allra första början som faktiskt funkade bra. Ska bli väldigt skönt att slippa experimentera mer.
3. Sovit en stund. Det var väldigt skönt.
4. Cyklat upp till stan med sambon och gjort några ärenden. Han köpte två mössor och jag köpte nåt på hälsokostbutiken i min oändliga sökan efter något som kan få min förbannade jävla magjävel att uppföra sig som den förbannat väl vet att den kan. Kanske det funkar. Men troligtvis inte. Skitmage.
Det sista vi skulle göra var att gå in om apoteket och hämta ut min nya (gamla) medicin men så klart så var apotekets centralsystem nere i HELA landet så nåt recept kunde man inte hämta ut. Pfff.
Det var det hele för denna dagen. Nu är jag trött. Haj!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar