Hoppsan då...

I förrgår natt sov jag väldigt dåligt. Min hjärna fick totaldamp när jag lagt mig i sängen och flipprade mellan tankar som en tv flipprar mellan kanalerna när familjen inte kan komma överrens om vad som ska tittas på. Så igår kväll tog jag inga risker utan tog sömntabletter som jag fått utskrivna av farbror doktorn. En för att få mig att somna och en som ser till att jag fortsätter sova. Först hade jag bara dom som får en att somna och gissa min frustration när jag vaknade en timme efter att jag hade somnat och sen låg vaken resten av natten i alla fall. Inte ball kan jag säga. Så fick jag Propavan också och dom två tillsammans ser till att man sover hela natten igenom. Och lite till. Jag kom i säng halv två och sov till tolv idag. Tolv. Och inte var jag sprudlande pigg heller utan seg som bara den. Dessutom glömde jag fullständigt bort att jag hade tid hos terapeuten idag och det är inte likt mig. Kalendern låg öppen på bordet och allt men det slog mig inte ens att kasta ett getöga i den. Det gör jag alltid annars. Nej, det var nog sista gången jag kombinerar dom två, så där kan man ju inte hålla på. Tack gode nån för att jag har frikort annars hade jag väl fått pröjsa för tiden ändå.

Stikksekatten verkar må lite bättre i kistan idag. Igår var vi iväg och köpte något som heter Fortiflora, ett pulver med mag/tarmflora-grejer som förhoppningsvis ska stabilisera lille killens mage. Vi köpte hills i/d också som är extra snällt för små ledsna magar så nu har vi gjort allt vi kan så här långt. Hoppas hoppas. Istället för 14 toabesök har han idag gjort två nummer två's, och det verkar ju lite lovande.

Nu på kvällen har jag och Kristina (flickvän till lammets kompis David) tränat yoga en timme och det var som vanligt så otroligt skönt. Och jobbigt. Vi ska försöka köra två tre gånger i veckan, vilket är väldigt optimistiskt från min sida eftersom jag ska dansa två gånger i veckan och gymma tre gånger. Hm. Vi får väl se. Men väldigt skönt är det och kroppen får verkligen veta att den lever.