Argare kan ingen vara?

Facebook har en kul grej som gör att man kan se vad man skrev på sin status samma dag fast året innan, och den femte september 2010 var jag riktigt arg, hohoho. Jag kommer ihåg det väl. Jag skulle boka biljetter hos SJ, mitt absoluta favoritresebolag. Och här är vad jag skrev på Facebook när jag var klar:

SJ - jag HATAR ER!!!! Det tog mig en TIMME att boka biljetter. Två * 12 minuter i telefonkö (för att de kopplade ner mig efter att jag kommit fram första gången efter att ha blivit ombedd att "Vänligen vänta") Diverse snack om hur och varför bokningssystemet inte fungerar särskilt bra och när jag väl klickat mig fram genom internetbokningen så får jag skriva i nästan all information igen pga att jag glömde skriva i mobilnumret då sidan raderar all kontoinfo om man ska fylla i mer uppgifter. För detta FÅR JAG BETALA 53 KRONOR I BOKNINGSAVGIFT??! K-kj-vlar ]: ( Hoppas ni kursar och dör.

Nu ett år senare har dom varken kursat eller dött men jag har inte åkt med dom fler gånger i alla fall. Jag väljer Veolia i fortsättningen.

Om tre timmar ska jag till gymmet and it maka me veeei happi! Efter en del grupptryck kom jag i väg och tränade igår trots att jag helst bara ville kura i soffan eftersom jag mådde så inte-bra. Men iväg kom jag och det funkade faktiskt bra. Jag laddade energi istället för att bara bli tröttare och det är ett riktigt bra tecken. Jag gör volter av lycka på insidan :) Men alltså ska jag träna idag igen och jag längtar.

Jag är röksugen men har inte rökt på hela dagen och ska inte göra det heller. Det här okynnesrökandet jag sysslat på med sista tiden måste få ett slut. Det var okej när jag inte mådde bra för då kunde jag ändå inte träna och jag behövde desperat något som kunde liknas vid en napp. Men nu börjar jag må bättre och bättre och rökandet har förvandlats till en dålig vana och det måste ta stopp. Vid den här tiden på dygnet brukar jag bli sugen och jag känner hur energin byggs upp i bröstet på mig, men jag ska hålla mig och använda den energin på gymmet istället. Lyckas jag (vilket jag snart gjort) så vet att jag kommer känna mig så jäkla nöjd efter träningen. Pepp!

Jag och en tjejkompis har satt upp ett mål för vår träning så vi har något att sträva efter. Till mitten av oktober ska vi ligga på 50 kilo båda två. Vi är lika korta, 155 cm. Hon väger 55 kilo och jag ligger på enormt knubbiga 56,6 kilo vilket är mycket för mig. 52 kilo är trivselvikt och 48 kilo är superformsvikten och dit vet jag inte om jag kommer att gå. 50 känns lagom. Nu ska jag komma i form!