De senaste åren i mitt liv har varit väldigt mycket allt eller inget, plus eller minus, solsken eller regn. Jag lägger upp en lista så ni förstår bättre.
2005: Separerade från exet och får flytta utanför Lund. Jobbigt år.
2006: Mådde jättebra. Trivdes toppen som singel, var vältränad och i god form och Imma och jag hade massa skoj tillsammans.
2007: Börjar känna mig sliten. Blir utbildad hundförare på jobbet och tränar nu hund så ofta tillfälle ges. Jag jobbar, tränar hund, tränar mig själv och sover. All fokus ligger på "jag har inget val, jag måste".
2008: Kan inte träna längre. Har blivit sämre och sämre långsamt men nu svartnar det för ögonen efter bara en övning eller två. Sista gången på gymmet har jag svårt att ta mig hem och måste upprepade gånger sätta mig ner och vänta på att jag ska sluta skaka och att synen ska komma tillbaka. Hundträningarna kör jag vidare med. Så länge jag är på plats funkar det bra men körningen hem är allt annat än lätt. Yrsel, dubbelseende och extrem trötthet sätter in och väl hemma måste jag sova ett par timmar. Den lediga tiden från jobbet spenderas på hundträning och i soffan. Jag måste spara all energi jag kan uppbringa för att klara av jobbet. Blir till slut sjukskriven i augusti och i slutet på året flyttar jag, Imma och Saba till Lund. Jag börjar trivas bättre.
2009: Jag börjar arbetsträna i januari. Jag blir fullständigt yr efter en timme men tycker det är kul att vara bland folk igen. I februari har jag fått nog av att vara sjuk och hoppar på en utbildning, stress och avspänningsterapeut som ger mig massor. Dock är jag inte redo för det riktigt och får ofta ursäkta mig från klassen och gå och ta en tupplur i vilorummet för att jag inte kan hålla ögonen öppna. Det tar på krafterna att "vara med". Men det här var det bästa året ändå. Jag var full av optimism, livet var underbart och min spudlande energi som jag megasaknat var på väg tillbaka. Och så träffade jag Nebbe, han med stort H.
2010: Utbildningen tar slut i februari. Jag tänker att jag ska ta lite tid av från studierna och komma ifatt ekonomin. Jag går tillbaka till jobbet men slutar helt jobba natt och får till slut en ca 80 procents tjänst (dock timanställd) på sjukhuset i Lund. Det börjar bra och jag trivs fint tills vi får en arbetsuppgift (utöver allt det vanliga) som egentligen borde ha legat på en helt egen arbetsstyrka. Vi blev överösta, nerringda och påhoppade av frustrerad personal och raster var inte att tänka på. Lunchen bestod utav att skyffla i sig maten och sen ut igen. Åtta eller tolvtimmars pass. Jag blir trött och ilsken och förvandlas till någon som Nebbe inte alls känner igen. Jag håller ut tills strax innan jul och då träffar jag företagshälsovården som sjukskriver mig igen. Men inte förrän den 26 december (eller var det den 28?) för jag var schemalagd att jobba julen och ville inte sjukskriva mig två dagar innan. Hopplöst att få in nån att jobba just då och jag hade ingen lust att tvinga nån heller. Men efter fick jag vila.
2011: Ännu ett återhämtningens år. Har varit sjukskriven nästan hela året och återhämtningen har gått långsamt. Det har slitit mycket på vårt förhållande och flera gånger har jag varit rädd för att N inte skulle orka mer men vi har tagit oss igenom det på envishet och kommunikation, tack och lov. Jag blir bättre och bättre om än långsamt, men bättringen har skett samtidigt som jag fått hantera sorgen av att Imma gick bort. I skrivande stund har det gått över ett halvår men tårarna kommer fortfarande. Hennes bortgång är tung. I december börjar jag arbetsträna på Transilvania Art Tattoo i Lund och jag trivs jättebra. Än en gång är det skönt att komma ut bland folk och göra någonting. Julen spenderas hos mamma och syster och nyårsafton är N och jag på fest hos goa vänner och det blir ett riktigt bra slut på 2011.
2012: Inleds med megaförkylning. Och det är då jag undrar om det här året, med den här lätt otrevliga början, ska bli ett skitår. Eller om jag ska tolka det så att vi tar det jobbiga på en gång och sen kommer resten gå som en dans? Jag vet inte, det återstår att se. Men jag ska verkligen inte sitta passiv och hoppas på det bästa, jag ska påverka så gott jag kan. Jag vill INTE uppleva "tredje gången gillt" baserat på de sista fem åren. Tack.
Summasummarum: 2005 - inte så jättebra, 2006 - jättebra, 2007 - inte så jättebra, 2008 - skit rent ut sagt, 2009 - mest fantastiska! 2010 - inte så jättebra och så 2011 - inte bra alls.
Jag kommer att envisas med att 2012 ska bli ett uppåt-år. Jag behöver det verkligen!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar