Nu ska Stikks kastreras

Jag hade helst struntat i det. Jag vet inte varför, jag har aldrig varit blödig med såna här saker tidigare. Men det måste göras för hans urin luktar skarpare och skarpare och vår lägenhet är inte stor nog för att klara av en sån doft. Skulle han dessutom, om så bara en gång, få för sig att markera så är vi körda. Vi hade inte kunnat vara här.

Adjö Pung-Ove. Välkommen kastrat-Stikks.