Det är nu tre dagar sen Stikks blev kastrerad och allt har gått bra. Det är nästan så vi undrar om han inte är lite transsexuell för han har varit så väldigt pigg och glad sen kulorna försvann. Hm.
I övrigt händer inte så mycket. Jag ska tatuera mig på tisdag igen, fortsättning på ryggen. Hade jag vetat vad jag gav mig in på så hade jag aldrig gått med på den. Men men, nu är läget som det är och det blir nog bra till slut. Nu kan jag iaf se att det finns ett slut på tunneln och det är ju fantastiskt bara det.
Nu har Stikks fått ett stort klätterträd också, som sträcker sig hela vägen upp i taket och han gillar det! Så nu känner jag mig lite lugnare, skönt. Vi fick möblera om lite i vår lilla etta för att det skulle gå ihop men det blev faktiskt riktigt bra. Mycket bättre än vi vågade tro.
Om en halvtimme ska jag ge mig iväg. Ska till Titti och äta lite gott och snacka skit, ska bli jättetrevligt.
Märks det att jag helt tappat bloglusten förresten?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar