Vårt valborgsfirande började inte förrän på kvällen då lammet jobbade fram till sju på kvällen. Bra ob och jag fick ta det lugnt på dagen så det passade perfekt. Jag hade bara inte orkat att vara ute hela dagen och sedan hålla igång halva natten, så no thanks.
På dagen pallrade jag mig över till en gammal bekant som bor bara ett par hus från oss. Vi har inte setts ordentligt på flera år så en kopp kaffe på balkongen i solen med massa snack var riktigt trevligt. Hon passade sin dotters rottweilertik som gjorde sitt bästa för skrämma byxorna av mig när jag kommit innanför dörren. Snopen blev hon för jag gick raka vägen förbi henne in i köket för att ställa in min medhavda sojamjölk i kylen. Efter det var hon vänligheten själv och ville följa efter och pussa på handen. En riktigt mysig liten kelgris. Eller tjockhuvud som lammet hade sagt. Han älskar hundar av den typen, men stora runda robusta skallar. Rottweiler, pitbull, amstaff, staffe. Han blir alldeles till sig i trasorna när han ser en sån.
Nån rottweiler blir det aldrig i vårt hem. Alldeles för stor. Blir det någon mer hund efter Imma så ska det vara något betydligt mindre. Gärna nåt som får plats i knät så den är lätta att resa med. Och ska den vara en riktig slappegris hemma. Ligga på rygg i soffan och snarka typ. Ingen mer stirrig brukshund, spare me säger jag bara, jag orkar verkligen inte en sån till.
På kvällen kom lammet hem och så tog vi varsen drink och sen knatade vi över till en kille som bor i närheten, och där väntade en supenskön fest med bara goa människor. Det var allvarligt den bästa valborg jag haft på jag vet inte hur många år. Stort tack till David, alltid najs fester hemma hos honom!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar