Nu räcker det för Imma

Fan. Nu har jag suttit här med datorn i knät i en halvtimme och jag vet fortfarande inte hur jag ska börja. Än mindre vad titeln till detta vidriga inlägg ska vara. Vilka ord kan egentligen summera alla mina känslor och tankar på att Imma inte kommer att finnas i slutet på den här veckan?

Imma har gått på ris de sista fem dagarna. Och högsta doseringen på alla hennes mediciner. Trots det fixar inte hennes mage ihop sig.

På sätt och vis känns det bättre så här. Nu vet jag att hon inte kommer bli bättre igen och det bästa jag kan göra för henne nu är att se till att hon inte får lida mer. Hon har haft ett tufft liv och det minsta jag kan göra är att se till att slutet blir så fridfullt och smärtfritt som möjligt.

Men inte ens det här ska fungera smidigt och enkelt. Kliniken jag bestämt mig för som rekommenderats av en god vän har inte tid denna veckan. Så jag ringde till en privatveterinär här i stan som hade tid och gärna tog emot oss, men så visade det sig att dom hade slut på avlivningsvätska. Dom ringde runt till apoteken men det verkar som att varan är slut överallt. Helt allvarligt alltså... Så nu försöker jag få tag på första kliniken för att höra med dom om dom har vätska hemma som jag skulle kunna få köpa av dom och ta med till vetten här i stan. Det är tveksamt att dom skulle gå med på det men jag måste åtminstone försöka. Problemet nu är att jag försökt nå dom i över en timme och det är konstant upptaget.

Det här skulle tydligen inte vara smärtfritt för mig.