Idag tog jag mig själv i nackskinnet och organiserade en liten picknick för mig och Imma. Jag är rätt så dålig på att ta vara på vackert väder för jag brukar inte vakna till liv ordentligt förrän framåt kvällen. Men idag jäklar i det blev det bullar av'et. Jag fixade kaffe på termos till mig och en flaska vatten till Imma. Till fika blev det ett styck cigarett (röker inte nu för tiden men får man inte äta fika - ja vad ska man då göra?) och boken fick följa med också. Det är så skönt att sitta ute i friska luften och läsa. Imma fick så klart bära allt utom boken i sin rygga för någon nytta måste jag ju ha av henne så mycket som hon kostar. Ehehe. Det passar henne alldeles utmärkt, hon bryr sig varken till eller från vad man sätter på henne, hon är glad bara får vara lös utomhus och trava omkring.
Fikan blev jättemysig. Vi stannade till vid en nybyggd liten brygga komplett med bänkar och allt. Vatten till grågrisen och kaffe, cigg och bok till mig. Kaffe och bok var fint men cigaretten var så klart inte lika god som jag mindes. Men så är det alltid. Jag hade mysigt men Imma blev uttråkad snabbt. Vad är det för poäng med att vara ute om man bara ska vara stilla? Så picknicken varade väl sisådär en kvart och sen vandrade vi vidare.
Efter en stund träffade vi på en klok människa. Det var en kvinna i medelåldern som när vi närmade oss tittade upp lite försynt och sa att hon var lite rädd för hundar. Eftersom hon tog kontakt med mig satte Imma av rakt mot henne för att undersöka denna person som verkar känna matte så det blev en hastig inkallning för att spara människans nerver. Imma vände på en femöring och studsade in vid min sida och jag tittar på kvinnan och säger att det inte är någon fara. Hon blir lättad och säger glatt att den hunden hade jag ju pli på, skrattar trevligt och traskar förbi. Och jag blir jätteglad. Så enkelt saker kan lösas när människor bara tar sig tid att kommunicera vad dom känner. Hur många gånger har man inte blivit väst och fräst på av människor som beordrar en att "se till att sätta koppel på den där hunden"? Irriterad blir jag varenda gång eftersom Imma aldrig intresserar sig för folk och skulle inte drömma om springa fram till en ointressant främmande människa - såvida den som sagt inte själv väljer att ta kontakt med oss. Men istället för att säga att dom känner sig obehagade av att se en lös hund i deras närhet så ageras det ut istället. Och jag, som vet att min hund är säker, blir irriterad. Men den här kvinnan sa enkelt och rakt att hon var rädd och självklart ser jag då till att skapa trygghet för henne genom att kalla in Imma. Ja, så enkelt kan det gå ibland. Jag blev glad, hon blev glad och Imma är ju alltid glad - bra för alla parter. Det måste vara vår i luften!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar