Det där med konisering som jag utsattes för i Ystad kan jag lova att jag inte gör om under lokalbedövning fler gånger. Det var något av det obehagligaste jag varit med om, och jag gick därifrån med känslan av att jag blivit våldförd på något vis. Det var inte läkarens eller sköterskans fel, de var lyhörda och gjorde allt så gott dom kunde, men fy fan. De frågade om jag ville avbryta och boka om tid för att göra saken under narkos istället men det kändes så befängt onödigt med tanke på allt som redan gjorts så jag valde att köra på. Men inte en gång till. Nu är det tre till fyra veckors väntan på provresultaten och det är bara till att hoppas på det bästa.
Mellan halv fem och halv sju var Imma och jag ute på promenad och picknicktur. Hon fick så klart bära packningen (klövjeväska is the shit) medan jag fick bära hennes koppel. Det var tungt. Fåglarna kvittrade, körsbärsträden har slagit ut, påskliljorna blommar i perfekt tajming med påskafton och folket som var ute log ikapp med solen. Vilken underbar dag! Vi stannade vill en stund för att dricka lite kaffe/vatten, jag läste en stund i solen efter att jag tagit av både skor och strumpor (premiär!) och så roade vi oss med bollkastning/jagande. På vägen hem stannade vi till och handlade lite helgsnask och nu sitter jag här och mumsar och har det rätt så bra. Imma däremot verkar rätt upprörd över att husse inte är hemma för så fort hon hör hissen så ska hon tvunget berätta för hela huset att någon är på gång. Suck. Valium till hund hade varit en väldigt bra ide tänker jag ibland så hade hon fått slappna av nån gång. Jaja. Hon är som hon är, lilla tanten.
Immas kotte.
Jag försökte fota när hon tog upp den...
men hon var lite snabb för mig...
och mina foto-färdigheter :)


















Inga kommentarer:
Skicka en kommentar