Ode to love

Idag, imorgon och på onsdag befinner jag mig på fortbildning inom jobbet. Det innebär långa dagar, mycket sittande och hjärnstoppning. Och jag som inte sov så bra inatt, somnade sent för hjärnan spann på högvarv, och när jag sen sov så drömde jag stressdrömmar om att jag kom försent :0/ Så nu är jag trött och har allvarliga planer på att gå och lägga mig klockan tio.

Samåkte med en kollega som var snäll och hämtade mig i morse. Vi pratade mycket under bilfärden och han berättade om sin dotter som för några år sedan förlorade sin sambo i en bilolycka. Jag kan bli lite rädd när jag tänker på att sånt faktiskt kan hända. Nu har jag hittat min kärlek, min fina fina pojke, som jag visste fanns där ute men inte visste om vi någonsin skulle mötas, och tanken på att något skulle hända honom får det att knyta sig i magen på mig. Jag hoppas hoppas hoppas att jag aldrig ska behöva uppleva något så hemskt. Jag vill ha honom hos mig alltid.

Älskar dig min finaste bästa kille, älskar dig massor...