Hemma igen

Nu är vi hemma igen efter att ha spenderat helgen i Kungsan. Vi körde upp i torsdags - kom iväg sent och anlände sent - halv elva på kvällen för att vara exakt. Men både mams och plastpaps väntade faktiskt uppe på oss, det var trevligt. Lillasysteryster hade däckat, vilket hon gjorde helt rätt i eftersom hon hade skola dagen efter.

På fredagen när plastpaps och syster var iväg på jobb respektive skola tog mams, jag och lammet voffsingarna på långprommis. Mälaren, som ligger precis nedanför huset, är denna vinter alldeles stelfrusen och passar alldeles utmärkt till promenader. Det plogas en slinga varje gång det har snöat så det är bara till att kliva ut på isen och följa autostradan. Det är läckert att vandra där ute mitt på vad som i vanliga fall är öppna vattnet. Häftigt och lite läskigt, så att det pirrar i magen när man tänker på vad som skulle kunna hända. Speciellt känner jag det när isen är alldeles svart som den är på vissa ställen när inga luftbubblor låsts fast när vattnet frusit. Då ser man inget under sig, bara ett stort gapande mörker. Och här och där löper sprickor, flera kilometer långa, som sträcker sig från ena landsänden till den andra. Tunna fina är sprickorna, så att man bara precis ser att det faktiskt finns något solitt under fötterna på en, och så ser man hur tjock isen är. Tjock tänker man, när man ser att det är fem sex decimeter ner till vattnet. Men samtidigt inte alls särskilt tjock när man tänker på vad som finns där under. Men, eftersom jag är en adrenalinälskare så kan jag inte motstå att stanna och titta så djupt in i mörkret som jag bara kan. Det är kusligt fascinerande.
Lammet hade aldrig upplevt så stora isar och kände nog på ett ungefär som jag, fast kanske med lite mer oro, tills han hade vant sig. Grisen bara älskar att vara ute på isen. Hon får dampryck, krafsar och biter i isen, och när någon ger sig på att springa iväg och sen kasa en bit så blir hon alldeles tokig och skriker och hugger i personens fötter. Eller om hon lyckas lägga band på sig själv, då hugger hon i isen istället. Galenpanna.

På kvällen kom plastfarmor och åt med oss. En del vindrickande blev det med. Sen fick vi efterrätt, en riktigt grisig efterrätt syrran gjort som gav samtliga närvarande munorgasmer. Jag och lammet åt så att våra magar protesterade, mamma åt så hon blev sockerchockad och inte kunde sova på hela natten. Syrran klarade sig rätt bra och bäst av alla klarade sig plaspaps som bara tog en liten bit. Den var "för mycket" tyckte han. För mycket, ha...! 

Lördagen såg ungefär likadan ut. Långpromenad på isen. Denna gång var det lammet, jag, syrran och hennes pojkvän Robin som  rastade minigrisen och björnen. Båda hundar är av märket schäfer, men det kan man inte tro när man ser dem bredvid varandra. Sen tupplurade vi och sen var det kväll. Plastfarmor kom på besök igen och nu fick vi Flygande Jakob till middag, något lammet var väldigt skeptiskt till. Men ner gick det, så det var nog godkänt tror jag. Efter maten blev det favorit i repris med syrrans kaka PLUS nötcreme PLUS saffransbullar med mandelmassa. Puuuuuust sa min mage. Efter melodifestivalen - vars absoluta höjdpunkt var gamle Dolph! - följde alla utom syrran plastfarmor hem och där fastnade vi ett par timmar med ännu lite mer vin. Vi var på gott humör när vi väl gick hem, det vill jag lova :)

Sen kom söndagen och då var det dags att åka hem. Senast två sa jag, och så kom vi iväg halv tre. Någon som är förvånad? Nä, det var inte vi heller. Vi var hemma tio på kvällen vilket ändå kändes skapligt. För trots olyckskorparnas kraxande om värsta vintervädret i mannaminne så var vägarna helt torra - både upp och ner. Så Bettan truckade på i stadigt tempo om än något långsammare än vanligt på lammets förfrågan. Det är inte viktigt att komma fram fort säger han, det är viktigt att komma fram. Nåja, säger jag, okej då.

Denna veckan blir det mycket jobb. Imorgon börjar jag kvart i sju och kör hela dagen. Sen jobbar jag kväll/halvnatt torsdag, fredag och lördag, och sen några timmar på söndag eftermiddag. Men jag ser fram emot imorgon för det är ett soft pass. Jag ska dricka kaffe, titta på film och prata med folk. Mysigt sätt att tjäna pengar på faktiskt.

Idag är det 84 dagar kvar till Thailand.