Japp, så är det. Sitter här och väntar på att bror ska komma med kladdkaka och grädde. Det är bara att konstatera att livet är bra och ofta generöst. Om man ser till de små sakerna i vardagen det vill säga, och det är något jag varmt kan rekommendera.
De senaste två veckorna har varit fulla av jobb. Förra veckan jobbade jag onsdag torsdag fredag lördag och söndag. Sen var det fortbildning måndag tisdag och onsdag. På torsdagen var jag trött, inte så konstigt. Men värre blev det när väninnan Maria ringde och berättade att hennes hund Maddox kanske inte skulle finnas länge till. Då blev jag riktigt sliten och vaknade dagen efter och kände mig totalt utbränd. Jag hade då sovit fjorton timmar på raken :0/ Maddox är för Maria vad Imma är för mig och jag kan alldeles för lätt sätta mig in i hennes situation. Men kanske kommer han klara sig ändå, så nu håller vi tummarna för fullt.
Fortbildningen var i alla fall bra mycket bättre än vad jag förväntat mig. Vilket kanske inte är så svårt när mina enda förväntningar är att maten ska vara god och fikan kommer att vara farlig. Själva utbildningen har varit högst nja vid tidigare tillfällen. Men föreläsaren var engagerande och upplägget väldigt bra. Störst förvåning upplevde jag på självskyddet - jag lärde mig faktiskt något. Tidigare tillfällen har mest varit hittepådravel, saker som definitivt inte funkat för mig i verkligheten, men den dagens övningar kände jag skulle fungera mycket bra om jag bara får arbeta in tekniken. Kul var det faktiskt. Kanske skulle ta och börja på sån därn brasiljansk jujitsu med lammet? Kanske kanske.
Smal börjar jag bli också! Men jag måste erkänna att jag har snuskigt lätt för att gå ner i vikt. Jag slutade vardagssnaska för några veckor sedan och började träna på riktigt för kanske en månad sen, och nu hänger mysbyxorna som på en annan Twiggy.
51,3 kilo sa vågen imorse. Innan jag lade om vanorna så brukade den stanna på cirka 55. Tre kilo på lilla mig gör stor skillnad så det är inte så mycket mer som ska bort. Jag tänkte mig landa på 49 ungefär, där är nog lagom. När jag tränade som värst och var riktigt nazi med vad jag åt så höll jag mig mellan 47,5 och 48,5. Men 49 blir lagom och bra. Lite måste jag få snaska ju.
Nä. Var blir den där broren av. Kisspaus.
Nu kom han, så det blir Haj denna gången :0)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar