Jag är fan förbannad. Faktiskt. Jag vaknade för en timme sen, kom att tänka på honom, kände ett stick i hjärtat och sen blev jag irriterad. Sedan dess har jag småstampat omkring och bara längtar efter att han ska komma tillbaka så jag kan få säga vad jag tycker och tänker om saken, och så ska han få svara på en del saker.
Hade det inte varit för att jag gått igenom en liknande situation i somras så hade jag nog inte varit så här lugn (när jag säger lugn menar jag arg och irriterad istället för jätteledsen och förkrossad) men med den erfarenheten i bagaget står jag lite stadigare än så, tack och lov. Jag visste ju att han var i obalans, och därför har jag hållit mig själv på korta tyglar. Men jag trodde att det hade börjat lugna sig. Well, apparently I was wrong.
Antingen så håller hon vad hon lovat den här gången, och fortsätter vara gullig och nere på jorden även när dom kommer tillbaka till vardagen. Eller så kraschar det igen när vardagen inträffar och då kommer han stå där igen. Trasig. På nytt. Jag vet, jag VET att man inte kan styra hjärtat när det väl har låst sig fast vid någon men det gör mig likväl fan förbannad när jag tänker på det. Nåja. Det kanske går bra den här gången. I vilket fall så ska den här flickan sätta ner foten och sen gå vidare. No more jäkla trams.
I'm fakking fed up.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar