Jag har nyss pratat med ägaren till en av Stikks bröder och tydligen har han haft exakt samma problem som Stikks. Men den här stackaren verkar må lite sämre och är lite tunn i hullet. Stikks är ju fin i kroppen nu men så är det ju också några veckor sen han gick på Flagylkuren och det gjorde ju honom en hel del bättre, även om han inte blev helt hundra.
På fredag ska dom komma hit och få Flagylen som jag har kvar så att Sigge som kissen heter får chansen att må lite bättre nu på en gång. Tydligen är han rätt slö och springer på toa minst sju gånger om dagen stackarn, precis som Stikks gjorde innan.
Det roliga i kråksången är att dom tar med Sigge hit så att vi båda får träffa ett syskon. Inte för katterna kommer uppskatta det för jag tror inte att dom kommer ihåg varandra, men vi sentimentala människor kommer njuta av att se dom. Inte det minsta ego här inte.
Iiii alla fall. Det verkar ju nu som att det här inte är något som bara Stikks har. Det är något som kommer från mamman. En tredje bror, den största i kullen, har mått finfint hittills. Men för nån vecka sen så fick han ett annat foder och då totalkrashade hans mage på en gång. Så nog ligger här något begravt.
Uppfödaren har ringt och pratat med sin veterinär och kommer att ta prover på henne för att kolla om hon kan vara latent bärare på något. I så fall behöver hon också behandlas. Är det något som är ärftligt så blir det inte fler kullar på henne. Får hoppas på alternativ ett, för hon får ju verkligen trevliga ungar, även om dom är små stinkys allihopa.
Fortsättning följer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar