Lite gnälla måste jag ju, annat vore ju olikt mig nu för tiden.
Efter att ha jobbat fyra långa stressiga dagar är jag nu ledig, och uvi-känningarna som jag haft sen i måndags passar nu på att bryta sig loss på riktigt. Det är typiskt. Man lyckas trycka undan skiten så att man kan jobba men så fort man blir ledig så är det kört. Eller jag kanske jag ska säga. Jag vaknade med ont och bestämde mig, klokt nog för att vara mig, att ringa till VC på en gång och inte bara sätta på skygglapparna och hoppas på det bästa. Jag ska vara där om en timme. Med kissburk i hand.
Jag håller på att bli dålig igen och denna gången går det oroväckande fort. Fyra förkylningar sen i somras. Återkommande irritationer i halsen. Svårt att sova. Trött. Dåligt humör och sinnestämningen är allt oftare negativ. Nu har jag slutat träna också för jag har bara inte energi för det, och de gånger jag har tvingat mig igenom ett pass så har jag haft lätt feber och sjukkänningar dagarna efter. Min kropp klarar inte av den extra påfrestningen helt enkelt.
Den åttonde december har jag tid hos läkaren igen och så får vi se vad han tycker om allt detta. Själv har jag svårt att fatta något egentligt beslut. Jag vet att det är fara på färde, jag vet att jag är på väg att bli dåligt men jag verkar inte fatta något beslut runt det. Jag borde inte jobba som jag gör nu, det vet jag. Men jag kan liksom inte förlika mig med tanken på att sjukskriva mig heller. Det är ont om folk som är det är redan på jobbet och när någon blir sjuk så är det ett helt projekt att få stället att hålla ihop. Och då skulle jag sjukskriva mig året ut? Nej, jag tänker att jag ska försöka hålla ut till årsskiftet i alla fall, det är så länge jag är schemalagd. Och då går jag inte miste om några pengar heller. Det är fan så tokig man är - man vet om att man håller på att gå riktigt åt helvete - och ändå tänker man på pengar. Bara lite mer pengar. Tsk.
Dags att kissa i burken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar