Den har jag sett fram emot. Jag skulle inte jobba som jag gjorde förra gången, 2006, utan vara ledig och strosa runt bland folk och ha trevligt. Men det sket sig. I förrgår kväll när vi kommit hem blev jag sjuk, jag var sjuk med feber igår och idag känns inte särskilt mycket bättre. Plus att jag ska jobba mellan 21 och 03 inatt. Sjuk. Men jag måste, jag kommer ligga back ekonomiskt denna lönen och nästa kommer bli katastrof eftersom vi varit borta i två veckor. Så de här sex timmarna i kväll behövs.
Nåja. Nu dricker jag te. Grönt te med mycket honung. Och fishermans friend gör att jag kan sova något så när för det dämpar irritationen i halsen. Blir det inte värre än så här så kan jag skatta mig lycklig.
På tisdag ska jag på utbildning med jobbet. Jag ska lära mig hantera helikopterlandningar på Lunds lasarrett eftersom jag nu (förhoppningsvis) kommer att jobba mest där. Man vet ju aldrig hur det blir förrän man verkligen är där, ett muntligt besked betyder sällan något alls på mitt företag. Man ska ha allt på papper annars kan det kvitta. Men eftersom jag nu är behovsanställd så får jag inte papper på någonting, så det är bara till att hoppas på det bästa. Hoppas hoppas.
Tanken är ju som jag sagt förr att jag vill kunna bli av med min medicinering. För att det ska kunna ske måste jag göra förändringar i mitt liv så att hjärnan min får stimulans. Får den det kan den börja komma i balans med seretoninproduktionen och dessutom få ner stressen som gör att kortisolet skjuter i höjden. Inget mer kortisol till Nina, nej tack. Såvida inte sabeltandade tigrar jagar mig. Då kan det komma till pass.
Nu har jag tagit en berocca också. Sen precis innan jobb stoppar jag i mig en ipren så kommer allt gå jättebra.
Nu, lite mer te.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar