5 ways to turn happiness into an advantage

Write Down What You're Grateful For

Write down three new things you are grateful for each day

Research shows this will significantly improve
your optimism even six months later, and raises
your success rates significantly

Focus On The Positive

Write for two minutes a day describing one positive experience you had over the past 24 hours.

This is a strategy to help transform you from a task-based thinker, to a meaning based thinker who scans the world for meaning instead of endless to-dos. 

This dramatically increases work happiness. 

Exercise

Exercise for 10 minutes a day. This trains your brain to believe your behavior matters, which causes a cascade of success throughout the rest of the day.

Meditate

Meditate for two minutes, focusing on your breath going in and out. 

This will help you undo the negative effects of multitasking. Research shows you get multiple tasks done faster if you do them one at a time. 

It also decreases stress and raises happiness.

Send A Positive Email

Write one, quick email first thing in the morning thanking or praising a member on your team. 

This significantly increases your feeling of social support, which in my study at Harvard was the largest predictor of happiness for the students.

Eminem Beautiful Pain - vackraste låten...

I can feel the heat rising, everything is on fire
Today is a painful reminder of why
We can only get brighter, the further you put it behind ya
But right now I'm on the inside (looking out, cause)

I'm standing in the flames
It’s a beautiful kind of pain
Setting fire to yesterday
Find the light, find the light, find the light

Yesterday was the tornado warning, today's like the morning after
Your world is torn in half, you wake in its wake to start
The mourning process and rebuilding, you're still a work in progress
Today's a whole new chapter, it's like an enormous asth-ma
Thunderstorm has passed ya, you weathered it and poked its eye out
With the thorn bush that you, used to smell the roses
Stopped to inhale, can't even tell your nose is, stuffed
So focused on the bright side, then you floor the gas pedal
And hit the corner fast, the more asserted, never looking back
May hit the curb, but every day is a new learning curve, as you
Steer through life, sometimes you might not wanna swerve
But you have to, to avert a disaster, lucky, no permanent damage
Cause they hurt you so bad, it's like they murdered your ass
And threw dirt on your casket, but you've returned from the ashes
And that hurt that you have, you just converted to gasoline
And while you're burning the past, standing at inferno and chant

You're so familiarized with what having to swallow this pill is like
It happens all the time, they take your heart and steal your life
And it's as though you feel you've died, cause you've been killed inside
But yet you're still alive, which means you will survive
Although today you may weep cause you're weakened
And everything seems so bleak and hopeless, the light that you're seekin'
It begins to seep in, that's the only thing keeping
You from leaping off the mothafreakin' deep end
And I'm pulling for you to push through this feeling
And wit a little time that should do the healing, and by tomorrow
You may even feel so good that you're willing to forgive 'em even after
All the shit you been put through, this feeling of resilience is building
And the flames are burning quick as fire would through this building
You're sealed in, but you're fireproof flame retardant, you withstood it
And as you climb up to the roof you're just chilling, you look down
Cause you're so over 'em, you could put the heel of your foot through the ceiling

As time passes, things change every day
But wounds, wounds heal, but scars still remaining the same
But tomorrow today's going down in flames
Throw the match, set the past ablaze
So feel the fire beneath your feet as you barely even perspire
From the heat, exhale deep and breathe a sigh of relief
And as you say goodbye to the grief
It's like watching the walls melt in your prison cell
But you've extinguished this living hell
Still a little piece of you dies as you scream

I feel the burn, watch the smoke as I turn
Rising, a phoenix from the flames
I have learned, from fighting fights, that weren't mine
Not with fists, but with wings that I will fly

Forskning på utmattningssyndrom

Det är sent och jag sitter uppe och lär mig matematik (?!) med hjälp av något som heter Khan Academy som finns på nätet. Helt fantastiskt upplägg. Det är så pedagogist att till och med jag känner att jag kanske kan lära mig.

Men det var inte det jag skulle lägga in här. Istället klistrar jag in en artikel jag läst idag som förklarar mitt tillstånd efter mina två utmattningsperioder. Inte alls kul, ganska skrämmande, men jag ger mig inte. Därav min nya besatthet av ovan nämnda matteövningar. Jag ska träna min hjärna i form. Men, jag orkar inte skriva om det själv just nu så bättre att bara klistra in hela artikeln så jag inte tappar bort den.

"Det handlar om verkliga hjärnskador"

Utbrändhet kan ge mätbara hjärnskador och din
personlighet är helt avgörande för risken att du drabbas.
Psykologen Agneta Sandström har publicerat en avhandling
som kan förändra samhällets syn på en av vår tids
största folksjukdomar.

Frågan om utbrändhet, eller utmattningssyndrom som det egentligen heter, har stötts och blötts i åratal.

Debatten har gått het såväl i riksdag och regering, myndigheter och runt hemmens köksbord om huruvida utbrändhet är ett verkligt sjukdomstillstånd, om det egentligen är detsamma som depression, eller kanske rent av handlar om bristande arbetsmoral hos de som sjukskriver sig för det.

Nu har Agneta Sandström, psykolog på Remonthagens Rehabcentrum, publicerat en mycket uppmärksammad doktorsavhandling som kan komma att skaka om etablissemanget och rent av ändra samhällets syn på utbrändhet.

Hennes forskning visar att utmattningssyndrom inte bara går att diagnostisera, utan även att det kan ge direkta och mätbara hjärnskador, med bestående men som följd.

– Det här är den diagnos som ökat mest bland de sjukskrivna i Sverige och kvinnor är överrepresenterade. Karolinska institutet hävdade benhårt att utbrändhet egentligen handlar om depression, men jag tyckte inte att det verkade så och eftersom jag har en bakgrund i neuropsykologi så påbörjade jag en omfattade neurologisk utredning, säger Agneta Sandström.

Hon samlade en grupp kvinnor som samtliga drabbats av utmattningssyndrom, utförde en rad tester på dem och kunde snart se ett mönster i deras funktionsnedsättning.

– En sak de här kvinnorna hade gemensamt var att de hade dåligt minne och svårt att sova. De var fruktansvärt trötta och hade svårt att få ihop tankarna, säg­er Agneta Sandström.

En annan sak kvinnorna hade gemensamt var att de vanligtvis var högpresterande människor med starkt prestationsinriktade personligheter. De hade högre IQ och längre utbildning än den genomsnittliga befolkningen och var oerhört engagerade i sina arbeten, samtidigt som de var flitiga och ordentliga både i hem och föreningsliv.

– En av kvinnorna berättade att hon klev upp 04.30 varje morgon för att stryka sina barns kläder, för att de skulle vara fina i skolan. När jag frågade om det verkligen var nödvändigt sa hon att hon inte ville känna sig som en slarvmaja, säg­er Agneta Sandström.

Den sortens konstanta pliktkänsla, kombinerad med dåligt samvete över de plikter som inte hinns med är symptomatiskt för de människor som till slut går in i väggen, enligt Agneta Sandström.

Hon genomförde en rad neurologiska tester på kvinnorna. Först sådana där de kunde förlita sig på tidigare kunskaper och dessa klarade de med mycket goda resultat. Men när det handlade om koncentration, planering och arbetsminne i en pågående situation blev resultaten desto sämre.

– Vi gjorde ett bildminnestest som gick ut på att kopiera komplexa bilder ur minnet. Resultaten blev fruktansvärt dåliga och det tyder på att hjärnans frontlob inte fungerar som den ska.

Genom att scanna kvinnornas hjärnor med magnetkameror i samband med övningarna kunde hon till slut konstatera att kvinnorna hade en tydligt nedsatt funktion i pannloberna jämfört med friska människor, samt en förändring i hur deras hjärnor utsöndrar stresshormonet kortisol.

– Det handlar om verkliga hjärnskador, som det inte finns några bevis för att man kan återhämta sig ifrån. Får du en kula i huvudet eller slår huvudet i en tall, kan du få beständiga hjärnskador som förändrar din personlighet och det är det ingen som ifrågasätter. Samma sak är det med utbrändhet, säger Agneta Sandström, som tror att hennes avhandling kan leda till stora förändringar i synen på sjukdomen.

– Det här är en medicinsk avhandling men den handlar om ett samhällsproblem och om utbrändhet får medicinsk status kommer det att förändra allt. Arbetsplatser skulle exempelvis tvingas ta större hänsyn till hur hjärnan fungerar och inte bara tänka på fysisk ergonomi. Och vi kanske skulle sluta att hylla de som kliver upp i svinottan och jobbar som idioter, eller att se lathet som en dödssynd, säger Agneta Sandström.

ADD

Nu är jag mer säker än någonsin. På att jag har ADD. Hittade en länk på Facebook och började läsa, och den här delen beskriver mig perfekt.

"Hypoaktiva flickor är ofta blyga dagdrömmare som sitter försjunkna i egna tankar. Deras ouppmärksamhet i skolan märks inte eftersom de sliter hårt för att inte dra uppmärksamheten till sig, de verkar lyssna till läraren samtidigt men i själva verket är de långt borta i tankarna. Dessa flickor känner ofta oro inför skolan, de är glömska, oorganiserade, har svårt att slutföra uppgifter och blir mycket oroliga inför kommande uppdrag i skolan. De behöver hjälp i skolarbetet och om inte en förälder sitter med vid läxläsningen blir inget gjort. De arbetar i långsammare takt jämfört med andra flickor och verkar snabbare bli överbelastade. Omgivningen gör ofta misstaget att tro att de är mindre begåvade än de faktiskt är. En del får ångest eller blir deprimerade.

Begåvade och högt intelligenta flickor med neuropsykiatriska svårigheter är de svåraste att upptäcka.

Ju smartare flickorna är desto senare kommer deras svårigheter i skolarbetet att upptäckas. När skolarbetet blir allt mer krävande och komplicerat i de högre klasserna visar sig koncentrationsvårigheterna, problem med att organisera arbetet och svårigheterna med att genomföra uppgifter allt mer."

Likaså det här, även det står ADHD så passar det perfekt på hur jag upplevt alla föreläsningar jag någonsin varit på:

Vid ADHD lyssnas det, sedan sänks medvetandet gång på gång och tankarna vandrar. Detta sker helt ofrivilligt upprepade gånger med jämn frekvens ungefär som en (upp och nedvänd) sinus-hjärtrytmskurva. Efter en lång genomgång har någon med ADHD väldigt svårt att se helhetsbilden och förstå sammanhanget, eftersom den faktiskt inte var medveten. Det handlar alltså inte om bristande respekt och att påtala det som ointresse är bara okunnigt. 

Fullständiga inlägget i bloggen finns här.

Jag ger mig inte

Jag börjar tänka så här; 2014 är nog inte så tokigt iallafall. Eller, 2014 kommer inte att vara så tokigt, för jag har bestämt mig för att det ska bli ett bra år. Jag ska hålla alla saker som hände förra året färskt i minnet (försöka) och sen göra detta året bättre. Det är den fjärde januari idag och det känns redan mycket bättre än vad det gjorde i förrgår när jag var - om man så säger - lite lätt irriterad. Möjligtvis tänker jag nu också, är det så att de första två, tre dagarna på detta nya år inte är att skyllas för hur dåligt det gick för mig. Jag tror det var 2013 som tog sin sista chans att förpesta lite för mig, för förpestandet började redan på nyårsafton. Ergo 2013 is to blame. Ha.

Visade förresten citaten från The Holiday-inläggen för Sanna, min chef på Actic och hon blev så till sig att hon fotade båda två för att spara dom. Inte bara jag som känner igen mig alltså. Mäktigt hur saker kan påverka en när dom dyker upp vid precis rätt tillfälle.

Shit.

Jag är fan förbannad. Faktiskt. Jag vaknade för en timme sen, kom att tänka på honom, kände ett stick i hjärtat och sen blev jag irriterad. Sedan dess har jag småstampat omkring och bara längtar efter att han ska komma tillbaka så jag kan få säga vad jag tycker och tänker om saken, och så ska han få svara på en del saker.

Hade det inte varit för att jag gått igenom en liknande situation i somras så hade jag nog inte varit så här lugn (när jag säger lugn menar jag arg och irriterad istället för jätteledsen och förkrossad) men med den erfarenheten i bagaget står jag lite stadigare än så, tack och lov. Jag visste ju att han var i obalans, och därför har jag hållit mig själv på korta tyglar. Men jag trodde att det hade börjat lugna sig. Well, apparently I was wrong.

Antingen så håller hon vad hon lovat den här gången, och fortsätter vara gullig och nere på jorden även när dom kommer tillbaka till vardagen. Eller så kraschar det igen när vardagen inträffar och då kommer han stå där igen. Trasig. På nytt. Jag vet, jag VET att man inte kan styra hjärtat när det väl har låst sig fast vid någon men det gör mig likväl fan förbannad när jag tänker på det. Nåja. Det kanske går bra den här gången. I vilket fall så ska den här flickan sätta ner foten och sen gå vidare. No more jäkla trams.

I'm fakking fed up.

Fortsättning på förra inlägget

Alltså den här filmen är ju briljant.

Nu kom ett meningsutbyte som passar in på situationen som killen jag pratade om innan befinner sig i.

Miles: "Why am I attracted to a person I know isn't good?"

Iris: "I happen to know the answer to this. Because you're hoping you're wrong. And everytime she does something that tells you she's no good you ignore it and everytime she comes through and surprises you she wins you over and you lose that argument with yourself that she's not for you."

Klockrent. Men förbannat tråkigt för honom. Och för mig.