Jag skulle aldrig kunna arbeta som bloggare. Tänk att behöva skriva roligt/intressant/intelligent varje dag. Skulle jag aldrig klara av. Så jag fortsätter med mina små observationer som rör mest mig själv, det är enklast så.
Det flyger pälsstrån i luften omkring mig. Finns ingen vind i lägenheten, och ändå bara flyter det omkring, gärna i utkanten av mitt synfält och därmed aktivt PÅ mina nerver. Jag har blåst bort det nu tre gånger och det fortsätter komma tillbaka. Tror det är samma i alla fall. Pff. Älskar djur, hatar päls som släppt taget om sitt värddjur.
Pälsdjuren mår bra i alla fall. Stackars Ove åkte på Snuves snuva och har nyst så han nästan trillat av klätterträdet. Men han är vaccinerad så det är ingen fara. Snuves snuva är helt borta, nu kan man inte längre bara lyssna efter hans andetag för att få reda på var han är, vilket var synnerligen praktiskt. Men så klart inte bra. Bättre att han är frisk.
Innan jag fick hem Snuve estimerades hans ålder till ca nio månader. Detta har jag nu konstaterat är galet fel. Det här är en medelålders herre, distingerad och klok, lugn och elegant. Han har pondus som heter duga och jag kan tänka mig att han har använts som avelskatt. Med tanke på hur han hanterar Ove så skulle det inte förvåna mig om han har haft en uppfostrande roll i sitt tidigare liv, han är väldigt faderlig. Så har han ju kulorna kvar. Något som vuxna inneboende hankatter sällan får ha eftersom dom gärna markerar. Såvida dom inte använts till avel.
Jag tror inte att Snuve kommer stanna hos oss. Jag tror han skulle trivas väldigt bra som ensamkatt eller i sällskap med annan vuxen, sansad katt som han själv. Ove orkar han inte riktigt med. Han försöker ta sig an honom, lukta igenom honom, tvätta honom lite och vara allmänt faderlig, men detta beteende förstår Ove inte alls. Så han svarar med att dampa loss och/eller bita Snuve i kinden eller låtsasattackera honom. Tittar Snuve sen på honom så kastar han sig tillbaka. Han förstår helt enkelt inte normalt kattbeteende och Snuve orkar inte med hans dampande. Nej, jag ska se om pappa kan tänka sig ta honom. Jag tror dom två gubbarna hade trivts bra tillsammans.
Har helt glömt att berätta om min nya tatuering. Det är ett oljemålningsporträtt av Imma som sitter på min vänstra arm, närmast hjärtat. Jag har suttit två gånger nu och har en sista sittning kvar. Dumma dåliga hud som inte tar till sig färg. Men som sagt, ett par timmar till om sex dagar, så är den klar. Min älskade tjej, hos mig nu för alltid. Bild kommer när den är klar och helt läkt, inte innan dess. Då lägger jag också upp bild på hur det sett ut efter varje sittning så att man kan se processen. Han är ett jäkla geni när det kommer till tatuerandet, Rares. Ett riktigt geni. Nåja. Bild kommer snart!
Förresten. Imorgon klockan 13.00 ska vi titta på lägenheten. Tänk om... Håll tummarna nu, detta är viktigt...!
En tanke går till kära Pernilla och hennes familj som förlorade en familjemdlem för några dagar sedan. Härliga tanten Oxxi blev 11 år gammal och har haft ett bra liv, men hon saknas djupt av sina människor. Jag vet hur den saknaden känns.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar