Svårt det här med blognamn: Fortsättning följer som man säger

Samma tid samma kanal? Ja, det är lite så mina drömmar om Imma verkar fungera. Inatt, tro det eller ej, fortsatte gårdagens dröm, och nu handlade det om hur jag skulle få Imma hem igen. Och det var ingen lätt historia. Båtar som åker i kanaler som gick i kraftiga uppförsbackar och nedförsbackar likt en bergådalbana, som sedan gick över till att vara vara en riktig bergådalbana, dock utan riktiga vagnar. Istället satt man på ett flak med handtag man kunde hålla sig i medan det gick upp och ner, hit och dit i vansinniga svängar. Kändes otryggt minst sagt. Hur allt det där kom in i min Immadröm vet jag inte, men sen hade jag i alla fall lyckats hitta min bil och var på väg för att hämta hem henne då jag hamnade i kollisionskurs med en parkerad bil (det var halt) men lyckades få bilen att kasa av vägen ner på en åker istället.

Jag som alltid tidigare haft så härliga drömmar. Suck.

Något positivt som hände igår var att en av mina kollegor i studion sa att jag förändrats mycket sen jag började hos dom för drygt tre månader sen. I början påverkade tydligen jag dom så att dom kände sig nedstämda och det var ju inte så kul kanske, men nu piggar jag upp dom istället och det var verkligen en bra bekräftelse för mig. Jag känner det själv, men tänker nog inte på det så mycket som andra kanske gör, så det var riktigt skönt att höra. Ångestdrömmar och annat meck åsido så går det faktiskt framåt!

Tränade gjorde jag också igår och det gick riktigt bra. Hade bra musik i öronen, en mapp som heter Pepp! och peppar gör den verkligen. Nu när jag har betydligt bättre energi så går jag riktigt igång. Hade jag lyssnat på sån musik för ett halvår sen så hade jag fått andningssvårigheter efter två minuter. Men inte nu!