Hörde den här för första gången på Korsika när jag låg och solade i en solstol på hotellets terass. Vips så var sorgen ifatt mig och tårarna började rinna. Inte ens på en vacker medelhavsö kan man gömma sig från ensamheten man känner när man förlorat någon man älskar. Finaste Imma, den här är till dig.
Gud så jag saknar dig mitt lilla gryn. Tystnaden. Stillheten. Känslan "fel" ligger som ett täcke över tillvaron. Även om dagarna går lättare nu så ekar tomheten i mitt hjärta som ett sår som inte läker fort nog. Men jag kommer aldrig klippa banden oss emellan.
Det går inte att glömma!!
SvaraRaderaJag har min älskade tjej här, och det är snart 2 år sedan Aailah somnade in... men det är fortfarande stunder då det kommer ifatt en :-( Imma har det bra i hundhimlen tillsammans med Aailah nu.
http://minavingslag.blogspot.com