Det vackra vadret vi njot sa mycket av de tva forsta dagarna lyser med sin franvaro. Igar regnade det hela dagen, ett typiskt svensk konstant-litegrand-regnande, sa nat strandliv blev det inte. Idag skulle det enligt rapporterna varit 20 grader och sol, men den konfekten blev vi fett lurade pa, for det har varit molnigt och snudd pa stormblast hela dagen. Men hemma verkar det vara fint. Det ar alltid fint vader nar vi aker bort. Men jag ska inte gnalla over det. Vi ar pa semester pa ett underbart vackert stalle och jag har dessutom tagit reda pa var det finns ett solarium som jag ska nyttja imorgon och pa fredag. Jag SKA vara brun nar jag kommer hem.
Idag har vi gjort det basta av var situation och anvant detta trakiga vader till att promenera och se en del av omgivningen. Har ar som sagt helt fantastisk bergsnatur och man hapnar rent ut sagt av utsikten varje gang man tittar upp. Fyra timmar var vi ute idag och vi borjade med att ga upp till kapellet som vi hittade till haromdagen. Sen gick vi over till andra sidan berget, foljde bergskammen och kom bort till yttersta udden dar fyren stod. Sen vandrade vi langs en stig som foljde kusten och da fick vi aven lite paus fran vinden som piskade oss konstant. Nagon solskyddsfaktor behovdes inte idag men jag gick i linne och tog bara pa mig en troja nar det blaste tokgalet mycket. Jag SKA som sagt fa farg.
Vadret ska vara lika skitt (har nog aldrig skrivit det ordet forut, ser ju helt konstigt ut) imorgon och pa fredag sa tva fina dagar var allt vi fick, tre om man raknar med ankomstdagen. Men vi anpassar oss efter vad som bjuds och forsoker gora det basta av saken.
Aven idag pratade vi om Imma nar vi gick, om hur mycket hon hade alskat att fa vara med oss pa vara langa turer. Vi ler och skrattar nar vi tanker pa henne, och blir alldeles varma inombords. Hon kommer alltid ha en speciell plats i vara hjartan och hennes unika personlighet hittas inte igen.
Veterinaren ringde och lamnade ett meddelande om att Immas aska nu har kommit tillbaka till honom. Da kandes det lite jobbigt igen. Jag vet ju att hon ar borta men jag har kunnat fa lite distans till det faktumet har borta. Men meddelandet om hennes aska gav ett bryskt uppvaknande, min Imma ar borta. Herregud. Men hon ska hem till oss och dar ska hon stanna. Om vi nagonsin flyttar till ett hus kanske hon kan fa en plats i jorden dar om jag tror att vi ska stanna kvar dar men inte annars. Hon ska vara hos mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar