Har de senaste dagarna känt mig lite mindre än helt bra. Sömnen knagglar igen, jag vaknar flera gånger under natten och när det väl är dags att stiga upp så känner jag mig inte utvilad. Sen smyger sig huvudvärken på mig, en sån där uttröttande svag huvudvärk som bara inte vill ge sig. Jag tar en alvedon. Efter en stund lägger sig det värsta och jag kan knata på några timmar, dock utan någon vidare energi i vare sig knopp eller kropp. Jag misstänker att det är nacken som spökar, jag känner av den hela tiden. Dumma nacke. Eller rättare sagt dumma jobb som gjorde att jag halkade på den dumma trappan och kastades baklänges och närapå slog ihjäl mig. Dumma is. Och dumma saltgubbar som inte saltade översta trappsteget. Suck. Jag har tänkt det länge men försökt låtsas som ingenting, men nu måste jag nog pallra mig iväg till farbror doktorn och ta en kik på hur det står till med nacken egentligen. Suck igen.
Försöker bestämma mig för vad jag ska göra av mig själv ikväll. Älskade sambon har blivit kidnappad av älskade broren och jag fick inte följa med. De ska spela dataspel hela kvällen och bror menade på att det skulle inte jag vara road av ändå och bara vara med som bisittare. Vilken han har helt rätt i. Så de får roa sig själva, och jag ska passa på att göra något på egen hand. Jag vet bara inte vad, känner ju inte någon större entusiasm när jag mår så här mindre än bra. Skulle vilja gå och lägga mig och slippa vara vaken, men ju mer jag ligger och trynar desto mer irriterad blir nacken. Bättre att vara uppe, får ta en alvedon till. Eller kanske skoja till det lite och ta en Panodil Zapp istället. Omväxling förnöjer.
Är inte så deppig som det låter. Bara lite håglös och ansträngd i kroppen. Men det finns ett säkert pígga upp mig-trick - och det heter kola. Hemmagjord, egenkokad chokladkola - det är fina grejer det. Får passa på att gottegrisa när sambon är borta...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar