Med facit i hand - blev 2009 verkligen mitt år?

Ja, tänk att det blev det. Efter ett tungt 2007 kom ett ännu tyngre 2008. Men sista kvartalet på -08 bjöd på stora förändringar och kampen om att återfå balansen under mina fötter börjades på allvar. Jag hade varit sjukskriven sen den 16 augusti med diagnosen utmattningsdepression och i slutet av året började jag så smått känna mig som människa igen. Den 1/12 2008 flyttade jag äntligen tillbaka till Lund igen och från där har allting bara blivit bättre.

Den sjunde januari började jag arbetsträna inne på kontoret två timmar per dag. Det var roligt att komma ut bland folk och känna att jag kunde göra lite nytta. Men batterierna var ju förtvivlat låga så efter de två timmarna åkte jag raka vägen hem och sov några tunga timmar på sängen. Men det gick i alla fall :)

I mitten på februari började min utbildning till att bli Diplomerad Avspännings- och Stressterapeut. Helt otroligt spännande  och väldigt givande - men ack så trött jag blev. Min stackars söndertrasade hjärna var inte alls redo för att gå igång 100 % vilket resulterade i att jag med jämna mellanrum fick lämna föreläsningen och söka upp vilorummet en halvtimme. Men det gick och allteftersom året gick blev powernaparna färre och färre, tills de till slut inte behövdes mer :)
Jobbat har jag gjort en del, men inte alls så mycket andra studerande säkert gör. Det har jag inte orkat helt enkelt.

Det stora plusset som 2009 hade att bjuda på var att jag i juni vid ett av tillfällena i skolan fick syn på något som fångade mitt intresse på en millisekund. Killen som skulle visa sig vara min saknade pusselbit i livet fanns helt plötsligt där och min dittills ganska ointresserade han-radar gick igång för fulla muggar...  Vi pratade lite (läs pladdrade nonstop) under lunchen, och likadant var det dagen efter då jag också körde honom hem eftersom han också bodde i Lund. Innan han lämnade bilen hade jag bjudit honom till en midsommarfest som han tyvärr inte kunde komma till. Men vi hade ju bytt nummer så en fika blev det istället några dagar senare. Ett knappt halvår senare flyttade vi ihop i en ny lägenhet och trivs fantastiskt bra ihop. Har aldrig någonsin känt sån vänskap och tilltro till den jag varit tillsammans med förrän nu och det är så jäkla skönt. Han är verkligen en riktig pärla.
Nu är vi alltså familj, han, jag och lilla Imma. Som numera oftare kallas grisen än Imma. Men det verkar inte bekomma henne. Hon trivs också jättebra, och har helt köpt lammet som ny familjemedlem.

Livet är verkligen så härligt nu och det finns inte en enda sak jag kan klaga på. Jag är bara så tacksam för allt och det är så skönt att känna så. Den lilla energi jag har ska jag lägga på bra saker, saker som ger mig plus i livet. Som ger energi tillbaka och får mig att må bra. Det är min plan för 2010.

VÄLKOMMEN 2010 - MÅNGA HAR LÄNGTAT EFTER DIG!

Skänker här en liten tanke till dem som verkar ha haft ett jobbigt

2009. Stanna upp, släpp ner axlarna, andas och låt allt falla på plats.

Försök hitta rytmen i livet utan att du försöker jäkta det. Följ bara med.

Älskade Mamma

Älskade syster Sara

Älskade Veronica

Älskade Natasha

Älskade Lotta

Älskade Maria

Mina fina - det kommer att bli bättre.

VARM KRAM OCH GOTT NYTT ÅR

ÖNSKAR

STUMPIS, LAMMET OCH SCHÄFERGRISEN