Okej. Igen. Det har gått ett bra tag sen sist så jag får väl börja med att summera upp hur det har gått med senaste inläggets ämnesfrågor.
Frisk har jag blivit. Typ. Det har dragits blod från mig säkert fem gånger på vårdcentralen för otaliga provtagningar, och även om jag fått tillbaka min energi så säger en del av proverna att något är lite på sniskan. Dels något med levern och dels något som heter IGF-1 (InsulinLikeGrowthFactor1) som tydligen till stor del bildas i just levern. Dessa ligger lite högt och eftersom jag fortfarande känner mig lite.. konstig.. så har läkaren nu bestämt sig för att remittera mig till Internmedicin på Lunds Lasarett för mer djupgående provtagningar. Det som fått mig att vilja gå vidare med det, fastän jag känner mig mycket bättre, är att jag märkt några subtila förändringar hos mig själv. Min vecka kommer nu med mellan två och tre veckors mellanrum. I hela mitt liv har den varit punktlig sånär som inpå dagen, 30 eller 31 dagar. Jag får inte av mig min ring, trots att jag gått ner tre kilo sen förra sommaren och då kom den av utan problem. Fotknölen vid höger stortå har växt och är betydligt större än vänstra. Och så är det den här besynnerliga känslan jag har främst i armarna. Som att det kittlar, i benen tror jag men det är svårt att säga. Och det är inte kittlande som att jag vill skratta, mer ett.. hummande.. kanske som när foten somnat och den börjar vakna upp. Vissa dagar har jag känt det i hela kroppen och det driver mig nästan till vansinne. Jag vill bara stretcha och sträcka på mig hela tiden, för att det känns som att det kanske ska lossna då. Men inget lossnar, och hummandet finns kvar. Så. Jag väntar med spänning på att få min remisstid. För det här är nåt konstigt.
Igår var jag på intervju på Hälsans Hus i Lund. Det ska snackas lite med arbetsförmedlingen, men om allt går bra så kan det finnas en plats där för mig i september. Vi får väl se vad som händer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar