Mmngh :-/

Jag ska försöka förklara känslan som ligger bakom titeln. Det är ljudet som kom nånstans nerifrån magen på mig när jag bestämde mig för att skriva ett inlägg.

Tänk dig när du var liten och satt vid middagsbordet. Framför dig står en tallrik med något riktigt nasty, som sylta av nåt slag till exempel. Du tittar ner på "maten", dina mungipor pekar ångestfyllt nedåt och du lyfter blicken upp och möter din mormors hårda blick. (Jag hade en hård mormor när jag var liten). Du får ingen pardon så är det bara. Du vet att världens godaste äppelkaka med tillhörande vaniljsås (också världens godaste) kommer efter middagen och du vet också att enda sättet du någonsin kommer att få sätta dina små gaddar i härligheten är om du äter upp det som ligger på din tallrik just nu. Det har du fått förklarat för dig i inga osäkra ordalag. Tänk dig in i den sitauationen så kommer du säkert veta vilket ljud jag menar.

Det ljudet, med den känslan, var vad jag utstötte när jag öppnade upp bloggen för att skriva första inlägget på snart två veckor. Ibland så bara finns inte lusten. Samvetet finns alltid, men lusten finns inte i lika stort lager. Tur för mig då är att jag i alla fall vet om att så fort jag satt mig med datorn i knät så kommer jag alltid på något som jag vill skriva om. Om det så bara är om att jag inte är sugen på att skriva.

Å så var vi bara två i lägenheten igen. Megas hämtades av sina hussar i tisdags och dom var jätteglada för att se honom igen. Han blev glad över att se dom också vilket gjorde överlämnandet ganska lätt, även om vi gärna hade sett att han hade stannat kvar. Man vänjer fort vid ett kärt litet liv och Megas var ju så väldigt lätt att ha att göra med.

I helgen som gick följde jag och Megas med en väninna upp i landet för att hon skulle tävla i Seccens SM i Hundmästerskap. Väl där hade vi en väldig tur med vädret för regnet passade på att trilla på natten och i lunchpauserna på dagarna. Däremellan var det blandat sol och moln med en rungande åsk-värme. Det dundrade rejält på eftermiddagarna.

Jag är ju så van vid tjänstehundarna och allt dom klarar av, så jag tänkte mig inte för vad gällde Megas. När så första skottet brann av under platsliggningen så snor Megas runt ett varv och tittar sig förskrämt omkring. Å fasen sa jag, visst tusan, lilljycken! Han har ju aldrig blivit utsatt för nåt läskigt och jag kan slå vad med mig själv på att han inte blivit ljudproofad. Fler skott brann av med jämna mellanrum och även om han inte blev livrädd så syntes det tydligt att han hade föredragit att få vandra iväg. Långt bort på det där andra hållet. Men det fick han inte. Bästa sättet att komma över rädslor är att utsättas för dom lugnt och sansat utan nåt pjoskande. Och visst gick det bra. När vi åkte därifrån hade han blivit både tuffare och vågligare, och till och med delat rum med en schäfer, hans stora rädsla i livet! Nu är ju Aska en väldigt snäll tjej mot små förskrämda saker och brydde sig i princip inte om honom över huvud taget vilket gjorde Megas lite lugnare till mods. Det var en härlig helg med fina promenader i naturen, trevligt folk, valpar och bra underhållning. Och duktiga väninnan Andrea blev bäst i lydnaden i lag Södra.

Sötaste lilla nooosen ♥

I bilen på vägen hem. Ingen AC och det är v a r m t.

Tassbukett, så sött ♥

Shoppingdjävulen har farit i mig den här månaden. På riktigt alltså. Förvisso är det inlagt i budgeten för det finns många saker jag har behövt länge. Men ändå. Det känns ju helt sjukt att köpa en MASSA saker när man i princip har haft köpstopp i flera år. Tradera är min bästa vän i shoppingsammanhang, man kan göra såna fynd och dessutom bli ekonomisk till på köpet. Köpa en t-shirt för 195 spänn? Ehe, skulle inte tro det va. Skor för 400? Knappast jag lägger så mycket på ett par skor.

Här är några fynd.

Bikini 181 kronor.

Skor 199 kronor.

Top/klänning 29 kronor.

Klänning 105 kronor.

Linne 19 kronor.

Sandaletter 32 kronor.

Shorts från Cubus 57 kronor

Coola solisar 60 kronor.

Gladiatorsandaler 29 kronor.

Väska i fusk-strutsskinn 59 kronor.

Rea lockar inte mig särskilt längre. Kan ni förstå varför?