Ingen ordning på mig alltså

Över en månad sen sista inlägget. Jahapp. Men jag visste ju att det kunde bli så här, jag har aldrig någonsin lyckats hålla en dagbok vid liv. Men men.

I fredags åkte jag efter jobbet till Maria i Hbg. Ett efterlängtat detvarpåtiden-besök som vi försökt få till ett bra tag. Hon hade renoverat en massa på huset sen sist jag var där så det var mycket nytt att se, och fint var det också! Att hon sen hade två gerbiler, tre marsvin, x antal kaniner och en häst extra sen förra gången jag var där - ja det är ju bara Maria - och det var jättemysigt. Helt plötsligt har jag fått upp ögonen för kaniner, jag som aldrig tidigare förstått mig på dom. Hm.

Dagen efter körde jag hem strax efter två på eftermiddagen, raka vägen hem och sen nästan direkt vidare till en Thaiboxningsgala som varade i sex (SEX) timmar. Galet trötta kom vi sen hem och hann ha en liten mysig kopp te tillsammans innan vi rasade i säng. Fett party I ; )

Idag söndag har Nebbes mormor varit på besök. Vi har fikat, pratat och promenerat en tur med Imma, och nu sitter jag här helt plötsligt själv (med Imma såklart) för både mormor och Nebbe har åkt härifrån. Mormor har kört hem och Nebbe har tagit bussen till Malmö för att träffa kompisar, och jag stannar hemma för att jag ska upp tidigt imorgon och vill för en gångs skull försöka lägga mig i TID. Något som jag är föga bra på.

Kvällen kommer att bestå av en lång varm dusch, tv-tittande och allmänt softande. Just nu skriver jag i bloggen för första gången på över en månad och lyssnar på spotify och bara njuter av att inte vara på väg någon annanstans än i säng.

Men det finns en sak som jag fortfarande inte riktigt får ordning på i huvudet mitt. Immas bästa kompis Atlas som skulle fylla sex år i oktober finns inte mer. Han blev inlagd i fredags för att de hittat en tumör i buken på honom, och där upptäcktes det att den var inoperabel. Så nu finns han inte mer, och jag känner att jag fortfarande liksom inte förstår hur det kan vara möjligt. Så länge Imma finns så måste ju han finnas. De hänger ju ihop, eller? Det går bara inte ihop.

Det får nog räcka för idag, jag förlorade visst skrivlusten.

Stor kram till Karin och Magnus som förlorat en kännbar fjärdedel av sin familj.